ADIÓS!

Lunes

På kvällen efter loppet. Slappade på rummet. Chips, smörgare, fanta och godis. Kollade resultatlistan. Hittade 7168:an på plats 4033. En och tjugo efter segraren. En kille från Kenya. Hundra-tretti-tvåa i M55. Fruktansvärt långt till prispallen! Nåå-jaa. Jag hade ju några löpare bakom mig också. Första halvan på 1:43:10. Andra på 1:44:59. Ganska väntat. Men. Snabbaste femman sprang jag faktiskt mellan 20 och 25 km. Najs! Och. Trettio-nionde kilometern på 4:45. Ännu najsare! Snittpulsen landade på 153. Högsta noteringen hade jag på sista kilometern, 163. Då det också gick som långsammast. Hmmm? Tydligen var jag naalejss sliten då.
I morse. Päronskallen slog upp ögonen. Typ sex. Sträckte på benen. Knak, brak. Borde nog ha töjt lite efter loppet. Kollade fötterna. Hmmm? Tog avsked av två naglar. Fula som stryk. Väckte vaimo seitsemältä. Och släpade henne med till aamupalan. Shopping på dagens agenda. Men först lite kultur. Besökte ett akvarium. Kollade in en miljon firrar. Vaimo fotade typ alla. Sen vandrade vi längs Ramblan. Hand i hand. För här känner ju ingen oss, tyckte Päronskallen. Till Plaza Catalunya. Där vaimo shoppade loss. Medan Päronskallen höll dörrvakterna sällskap. Käkade pizza. Sen skulle Päronskallen briljera. På "spanska." Beställde "due Café con Carne." Kaffeflickan tittade frågande på gubben. Que? Som beställt kaffe med ris. Päronskallen kliade tre-millis-frillan. Alltså. Försökte på engelska. Coffee with milk. Kaffeflickan fattade. Si, si, dos Café con Leche. Päronskallen nickade ivrigt. And tuu of dous. Och pekade på två bakelser. Varmuuden vuoksi.
Tillbaka på hotellet. Vaimo tog en tupplur. Medan jag försökte mjuka upp benen. Röjkte och fundeerade under tiden. Jag njuter fortfarande av loppet. Men. Jag anar redan en liten tomhets-känsla. Jag tarvar en ny utmaning? Snabbt. Tavalla tai toisella. Men vad? Tja. Att springa milen under fyrtio minuter. Det är fortfarande en dröm. Det borde jag fixa. Så fort som möjligt. Helst redan i sommar. Nästa maraton? Vet inte. Men minst ett lopp till blir det. Redan i år. Såheså.
I morgon bitti lämnar vi Barcelona. Borde vara hemma typ nie på kvällen. Förutsatt att Päronskallen inte tvillar bort sig på vägen. Nu stänger jag bloggen. Tack för visat intresse! Tack för för uppmuntrande kommentarer! Muchos Gracias!

Hotel del Mar, Barcelona
Lunes, 16 de Marzo de 2015

Ingo alias Päronskallen

Kanon: Barcelona, alltså staden.

Kalkon: Café con Carne

Saldo: 0,0 km

Totalt: 725,2 km

FIXADE UTMANINGEN

Domingo

I går kväll. Pastaladdade med cannelonis och jättelöä. Vaimo käkade paella. På ett jätte-snofsigt ställe. Kostade därefter. Men vaimo betalade så gärna. Päronskallen behövde salt till morgongröten. Försökte smuggla ner saltet i jackfickan. Det mesta hamnade på golvet. Vaimo blängde. Måste du alltid skämma ut oss. Ser du inte att den fina damen glor på dig. Ja, ja, men hon känner ju inte mig. Kröp i säng kymmeneltä. Mätt och dunderladdad. Ställde Nokian på fyra-femti. I morgon skall jag göra mitt livs lopp, tänkte Päronskallen. Och kröp in under John B:s paraply. 

Sov gott. Vaknade kolmelta och neljältä. Men bara som hastigast. Smörjde benen med hästsalva. Och lite vaselin i grenen. Tassade ner till receptionen prick fem. Efter min pick-nick-korg. WTF, gnällde Päronskallen. Var är den djupa tallriken jag beställde. Och mjölken. Till gröten? Den stackars portieren ryckte på axlarna. Fattade typ nada. Voj arma dagar.  Hur skall jag kunna persa med två smörgare, päron och tre Immodium i magen. Nååjaa, kanske jag hittar något vid starten. Det gjorde han förstås inte. 

Loppet. Det finns nog inget som slår stämningen inför ett långlopp. Möjligtvis målgången? Drygt nittontusen förväntansfulla. Glada. Och taggade deltagare. Som bara vill prestera. Solen på väg upp. Värmde redan. Queen och Rolling Stones ur högtalarna. Inte speciellt nervös. Käkade min första gelpåse strax före starten. Strax efter halv nie passerade jag startlinjen. Nu gäller det Ingo! Trångt de första kilometrarna. Kunde inte hålla mitt planerade öppningstempo, typ 4:58. Men redan den tredje gick under fem minuter. Passerade Camp Nou. Och Sagrada Familia. Plus en massa häftiga byggnader jag visste nada om. Kilometertiderna låg konstant under fem minuter. Tionde kilometern var jag nere i 4:21. Min bästa. Vid tretton kom jag ikapp 3:30-farthållarna. Hmmm? Ska jag slå följe? Njaaeee. Bäst att kuta förbi dem. Och skaffa ett rejält försprång. Jag brukar ju alltid möta väggen efter tretti. Solen värmde allt mer. Drillade ett par gånger. Utan att stanna. Och hoppades att ingen märkte! Halvvägs. Kollade snittfarten för första gången. Fyra-fyrtio-åtta. Kanon! Vid tjugo-sex började benen tröttna. Trots att jag käkat en gelpåse varje halvtimme. Tack för tipset Björn K! Lyckades hålla tempot. Någotsånär. Passerade tretti. Allvaret började. Sista gelpåsen efter tretti-sex. Fortfarande med i matchen. Det här kan gå. Hejade på vaimo vid tretti-nie. Hon bad mig stanna. För ett foto. Tyvärr. Hinner inte. Jag hade ju fyra farthållare som jagade mig. Sista två. Lätt uppför. Då var jag trött. Fruktansvärt trött. Sista kilometern på 5:29. Min sämsta. Hade kramp i höger vad. Kollade klockan. Jag fixar det ändå. Jess, jess, jess. Lunkade sista tvåhundringen in mot målskynket. Som jag passerade på 3:28:09. Vilken skön känsla! Av lättnad. Och lite stolthet. Jag gjorde det. Jag fixade min utmaning. Och persade med drygt sex minuter (3:34:24). Slängde mig ner i solen. Där låg jag länge. Njöt. Fick min medalj. Hämtade mina kläder. Ringde vaimo. Och morsan. Tog bussen tillbaks till hotellet. Mission compleeted.

Efter loppet. Fick en puss av vaimo. Berättade om loppet. Sen käkade vi hampurilaisia på en uteservering. Mmmmm. Resten av dagen åkte vi buss. Såg typ halva Barcelona. För två-och-femton. Det var Päronskallens idé. Förstås. I kväll skall vi bara slappa. Vaimo och jag. Men i morgon blir det shopping. För hela slanten. Det har den hulda bestämt. Och då blir det så. Såheså.

PS
Utmaningen är avklarad. Men i morgon fortsätter jag nog att berätta om vår resa. Och lite mer om loppet. Kalsongerna och kortbyxorna är i alla fall nytvättade. Hänger på tork i duschen. Till vaimos förtret.

Kanon: Att jag fixade utmaningen. Förstås. 

Kalkon: Ingen morgongröt.

Saldo: 42,2 km

Totalt: 725,2 km

REDO

Sabádo

I går kväll. Checkade in med vaimo på Hotel del Mar. Vaimo gillade. Egen toalett! Vilken lyx. Med dusch och allt! Päronskallen brydde sig nada. Han var mest intresserad av att kolla ifall trådlösa funkade. Det gjorde det inte. Bara typ ibland. Gav sig sen ut i mörkret. För att checka omgivningarna. Typ lokalisera sig. Det lyckades förstås inte. Alla hus såg exakt likadana ut. Gamla byggnader. Gotiska? Hmmm? Vänster eller höger? Prövade vänster. Tappade bort sig. Hittade ändå tillbaks. Mest på tur. Prövade höger. Tänkte bli påkörd av typ trehundra rull-skridsko-åkare. WTF? Flydde tillbaks till hotellet. Och gled ner mellan lakanen. Voj huh-huh! Jag kommer aldrig att hitta till starten. Var hans sista tanke. Innan John B spände ut sin umbrella över sexti-nie kilo Päronskalle.

I morse. Väcktes av Nokian. Sex-femti. Hungrig som en varg. Letade fram Eloveena-påsarna. Och vandrade med vaimo ner till matsalen. Rörde ihop en dubbelportion. Onödigt med hotellfrukost då du har egen matsäck. Tyckte vaimo. Tja, hon hade väl en point i det. Nummerlappsmässan next. Linja-autolla. Funkade bra. Kom dit en halv timme för tidigt. Och fick vänta i ösregnet. Vaimo gillade inte. Fick mitt startnummer. Nummerlapps-senoritan gillade mitt namn. Najs nejm Ingmar. Just lajk Ingmar Bergman, strålade hon. Och Päronskallen blev alldeles knäsvag. Kollade sen in prylarna på Expot. Tog taxi till Sagrada Familia. Kollade den halvfärdiga kyrkan. Men bara från utsidan. Eftersom kön till insläppet var typ sju kilometer. Minst. Nästa cab till Plaza Catalanya. Käkade pasta på La Rambla. Och vandrade ner längs den 1200 meter långa "flodbädden". Vaimo smet in i en Nike-kauppa. Köpte sitt tjugonde par Nike Free. Typ rosa. Tredje taxiresan gick tillbaks till hotellet. Snart får jag börja som gatumusikant, muttrade Päronskallen. Den snåljåpen.
På eftermiddagen snörde jag på mig Kinvarorna. Kutade en halv mil längs slutet av banan. Lätt uppför. Kände mig stark. Fruktansvärt stark. Och galet taggad. Höll typ fem-minuters fart. Tillbaka på hotellrummet. Förberedde morgondagen. Beställde frukost viideltä. Tre-och-en-halv timme före starten. Fick ett SMS från arrangörerna. "Forecast for tomorrow. Temperature at 8:30 will be 9 and 13 at 12:00. Sunny day. Enjoy the race and good luck!" Jess. Då blir det nog kort-ärma-pajto och dito-byxona som gälder, jublade Päronskallen. Tå får Vikmans pojttji tyck va an tycker.
Nu ska jag gå ut med vaimo och söka efter mera pasta. Fyllda kolhydrat-depåer lär behövas i morgon, naa-lejss myttji.

PS
Tack för alla lyckönskningar! Päronskallen lovar ge allt. Precis allt! Muchos Gracias!

Kanon: Eftermiddagspasset

Kalkon: Hotellets WiFi. Funkar bara i receptionen.

Saldo: 5,0 km

Totalt: 683,0 km

Zurich Marató Barcelona:
Startar i morgon bitti, 8:30 (lokal tid). I Jeppis har klockan hunnit en timme längre.

ANLÄNDE

Fredag

Den trettonde. Vaimo gillar inte riktigt att vi flyger. Typ just i dag. Sovmorgon. Klev upp seitsemältä. Ljust ute! Soligt. Bra flygväder? Kollade matchvikten. Sexti-nie! Prick. Najs! Precis vad jag siktat på. Nu har jag rum för lördagens kolhydratladdningen. Med vita till jobbet. Tog en sväng via Tempellunden. Berättade om min resa. Och utmaningen. Förstås. Höll en finskalektion i skolan. Käkade. Käkade. Makaronilåda. Och brojlersoppa. Thanx Pia och Sofia i köket. Mitt i prick! Hämtade sen vaimo från Marstranden. Off till Krombi i vita. Parkerade. Päronskallen bannade parkeringsavgiften. Nitton juuro. Katte-i-reve! Men tröstades av att vaimo bjöd honom på kahvia. Och en örfil. Checkade in springas-skooa. Passerade sekjuurity-tjecken. Och lyfte mot Helsinki. Flygresan gick bra. Stålande sol. Framme. Något försenade. Päronskallen rotade i handbagaget. Letade lompakkon. WTF! Var tusan e den? Var tvungen att lämna planet. På väg till flygbussen. Måste hitta den. Slängde ut hela ryggväskan på flygfältet. Nope. Finns inte. Fick panik. Rusade tillbaks till flyget. Voj arma dagar. Fick syn på en typ tvåmeters flygvärdinna. Frustade fram ett "lompakko". Varvid tvåmeters-kvinnan överräckte den. Med ett leende. Vi kuuluttade just efter ägaren. Pust! Päronskallen tackade. Så förtvivlat myttji. Och stoppade plånboken i jackfickan. Drog fast dragkedjan. Kahdesti.
Ett dryg timmes väntan på Vantaan lentokentällä. Roade mig att kolla antalet deltagare på söndag. Drygt nitton-tusen, 19157. Varav hundra-tie med Niinistö som statsöverhuvud. En av dem träffade jag på planet till Barcelona. Alfred S, en löpare jag träffade som hastigast på väg till Göteborgsvarvet ifjol. Sen fick Päronskallen för sig att man serverade kaurapuuro på planet. För ynka fyra juuro. Han beställde genast en tallrik. Den spanska flygvärdinnans bruna ögon blev stora. Större än en kos. Men lovade fixa fram gröten. Dock utan maitoa. Fyra timmar väntade Päronskallen. Men någon gröttallrik dök aldrig upp. Han fick nöja sig med en smörgare. Kahvia. Och en halvan Pantteri-påsa.
Framme i Barcelona kahdeksalta. Paikallista aikaa. Hittade springas-skooa. Och en taxi som tog oss till hotellet. I typ tvåhundra knutar. Nu tar Päronskallen och vaimo natte. I morgon hämtar vi ut startnumro. Och Päronskallen inleder kolhydrat-tankandet. Med en dubbelportion Eloveena. Som han släpat med från gröna hyllan.

Kanon: Att Päronskallen fick tillbaks lompakkon.

Kalkon: Ingen kaurapuuro på flyget.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 678,0 km

Zurich Marató Barcelona: 1 dag

PÄRONSKALLEN PÅ GATURALLY

Torsdag

I går kväll. Kahdeksalta. Päronskallen, vaimo och svarta. På The viimeinen Gaturally. Tog sikte på Storgatan. Men. Redan vid Parentesen var det stopp. Tvärstopp. Bil på bil på bil. WTF? Är hela världen här? Väntade i korsningen till Trädgårdsgatan. Typ en evighet. Sen rullade vi framåt. En millimeter. Max. Framför lilla svarta. En monstertruck. Päronskallen lyste upp. Jag vet. Vi måste ligga strax efter trucken. Tajtare-än-tajt. Koko ajan. Typ som ett frimärke. Taktiken fungerade. Naa-lejss. Förtvivlat långsamt gick det ändå. Päronskallen sket i högerregeln. Parkerade mitt i korsningen vid After Eight. Typ en kvart. Vähintään. Stirrade rakt fram. Låtsades som det regnade. I följande korsning blev det ännu värre. En li-mo-siin ville utnyttja högerregeln. Päronskallen vägrade ge efter. Skrapade i truckens kofångare. Men sjönk ner bakom instrumentbrädan. Varmuuden vuoksi. Vaimo skämdes. Äntligen vid Terrazzohörnet! Många kända nunor. Vinkade åt Grels och Barbro V. På gågatan stod Musta-Maja. Just så. Ända stället där trafiken flöt. Naa-lejss. Farbror Blå käkade nog grill-panno? Kuten aina. Kvart över nie kom svarta till Jakobstads kyrka. Päronskallen pustade ut. Vaimo ville hem. Till kvällskaffi. Voj huh-huh!

I morse. Sovmorgon. Nokian på tasan kuudelta. Käkade. Och tog vita till jobbet. En intensiv dag edessä. Började dagen med ett medarbetarsamtal. Fortsatte med finska i femman. Kasusformerna. Vaikeata. Tonfisk och äggsås till skollunch. Hem via Cronhjelmskolan. Efter en pipo. Som Päronskallen glömt i lärarrummet. Vidare till Jarokansliet. Kanslipersonalen, Annti K och Dennis R satt och planerade Jaros 50-årsgala. Som jag ju missar. Shitt, shitt, shitt! Passade på att tacka Antti för hans "Ett öppet brev till alla i Jakobstadsbor". Läste brevet på naamakirjan. Mitt i prick Antti! Päronskallen fortsatte till Stefan B:s mottagning. Klev in i väntrummet. På darriga ben. Borstade gaddarna en sista gång. Stoppade ner händerna i Adidasbyxorna. Och förberedde mig på det värsta.......Som aldrig kom. Stefan skötte sig prickfritt. Lappade till och med ett hål. Utan att Päronskallen ens märkte det. Utan att han ens hunnit börja tjata om bedövning.
Hem en vända. Vidare till min hovmassör, Sune E. Som nog noterade att jag jobbat med rörligheten. Åtminstone naa-liiti. Efteråt. Päronskallen bokade in en ny tid. Veckan efter loppet. Och lovade bjuda på gräddbakelse om han skulle fixa utmaningen. Sune kontrade med en gratis massage ifall jag skulle komma under tre-tjugo. Haa, haa! Direkt från Sunes till Västra plan. Träningsmatch. Svinkallt. Jaro versus VIFK. Från matchen till HOP-HAB Teams årsmöte. Föreningen bjöd på grillkorv. Å peruna-salaattia. Skitgott! Leif K fick förnyat förtroende som ordförande. Gubbarna önskade mej lycka till i Barcelona. Muchos Gracias! Avslutade en intensiv torsdag med att hämta hem Treken från VM-Sport. Iförd sommardäck.
I morgon bär det av. Fjorton-tjugo lyfter Finnair. Från Krombi. Med vaimo. Och en dunderladdad Päronskalle. Hasta la vista!

PS
Jaro torskade mot VIFK, 0-2. Surt!

Kanon: Gaturallyt

Kalkon: Stressig torsdag.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 678,0 km

Zurich Marató Barcelona: 2 dagar

SISTA PASSET

Onsdag

Väcktes av Nokian. Trött. Måste sova mera. Drillade. Kollade matchvikten. Sexti-nie-komma-åtta. Tredje dagen i följd. Hmmm? Nästan godkänt. Men inte riktigt. Käkade. Och traskade iväg till gula startplatsen. Terho H bakom ratten. Jatkettiin suomenkielellä. Kaj A hälsade på från Vasabussen. Önskade mig lycka till i Barcelona. Muchos Gracias! 

Liftade hem med Maria V från jobbet. Hämtade Trecken. Och sommardäcken. Som jag sen lämnade in till VM Sport. Däcksbyte. Sånt fixar inte Päronskallen. Ei millään. Hälsade på morsan. Hem sen. Packade träningsväskan. Sista passet på hemmaplan. Till Fitness. Via Sportia Mattsson. Köpte handskar till loppet, ett par gröna Asics. Trots att väderleksutsikterna förbättrats, räknar jag med att de kommer att behövas. Vidare till gymmet. Inte lika mycket folk som igår. Antagligen kanonvädrets fel. Kutade fyra kilometer i lagomfart. Töjde efteråt och sprattlade lite på röda mattan. Päronskallen sneglade på lådan. Den som besegrade honom i går kväll. Rentav skämde ut honom. Hmmm? Jag gör ett nytt försök. Typ då ingen ser mig. Men. Det blev inget nytt försök. Jag fick honom på andra tankar. Lika bra det. Bastade. Och fortsatte hem.
Hemma. Vaimo hade fixat käk, broiler och ris. Mmmm. I kväll ska vi till stan. På gaturally. En nostalgiträff för oss medelålders plus. Hmmm? Det kan vi väl. Minns så väl hur det var. I slutet av sjuttitalet. Tog körkort sjutti-sju. Fick låna farsans gräddgula SAAB nittisex. Inte världens sexigaste. Men den fick duga. Körde nitti-sexan gata upp och gata ner. Onsdag, fredag och lördag. Ibland också på söndagarna. Ifall man inte gick på bio. Ibland parkerade man på torget. Där man sen satt. Timme efter timme. Snackade strunt med de övriga i bilen. Eller bara och tittade. Och poängsatte brudarna som strosade förbi. På sina platådojor. Man blev naturligtvis väldigt hungrig av gloendet. Då ställde man sig i kön till Esplanadgrillen. Eller Minigrillen. Biff med potatismos stod högst i kurs. Mina kompisar och jag var ovanligt lyckligt lottade. Vi hade nämligen också ett helt eget krypin. Mitt i stan. En egen kämppä. I ett rivningshus. Där vi vilade ut mellan rattandet. Och tittandet. Hyran var helt överkomlig, typ tie mark i månaden. Men då fick vi sköta uppvärmningen själva. Och drilla utomhus. Eller i pottan på vinden. Voj huh-huh. Men roligt hade vi. Såheså.
I morgon är min agenda fullspäckad. Efter jobbet väntar Stefan B:s rosenborr. Hujedamej! Känner redan hur den arbetar sig ner i rotsystemet. Sen. Förutsatt att jag överlever tandläkarbesöket. Så skall Sune E ge benen en sista smörjelse. Avslutar dagen med Jaromatch. Och HOP-HAB Teams årsmöte. Hur tusan skall jag hinna med allt?

Kanon: Känner mig redo.

Kalkon: Har sovit för lite. Tror jag.

Saldo: 4,0 km

Totalt: 678,0 km

Zurich Marató Barcelona: 3 dagar

HOPPET

Tisdag

I går kväll. Syndade till kvällskaffet. En bullagris. Vansinnigt god. Trött. Kröp ner i Tvåans. Typ kvart över nie. Somnade heti. I morse. Tisdagsinvägning. Sexti-nie-komma-åtta. Käkade. Kollade hur det gått för Kaonjärerna i FA Cupen. Svår bortamatch mot Ettans United. Jii-haah! Bortaseger. Och regerande cupmästarna vidare till semin. Vilken bra början på dagen! Traskade iväg till gula startplatsen. Nöjd och belåten. Jättelång dag på jobbet. Avslutade den i Cronhjelmskolan. Gjorde en ansökan om statliga pengar.  Tillsammans med mina rektorskollegor. Missade gula. Men fick lifta med Gerd R till stan. Tack så myttji!
Hemma strax efter fem. Funderade på att helt skippa dagens pass. Men huvudet vägrade. Måste få svettas lite idag också. On pakko. Packade träningsväskan. Fortsatte till Fitness. Knökfullt i gymmet. Massor av kända ansikten. Kutade först en kilometer i lagomfart. Skruvade sen upp farten till fjorton kilometer i timmen. Två kilometer. Hur lätt som helst. Kände mig stark. Pulsen normal. Taggade ner. Och sprang ännu en kilometer i lagomfart. Päronskallen töjde efteråt. Noterade att Ulrika S och Linda H tränade på spänsten. Jäm-fota-hoppade upp på en låda. Typ en halv meter över havet. Max. Hmmm? Det där fixar jag. Typ baklänges, smålog Päronskallen. Anytime! Avbröt töjandet. Ställde sig framför lådan. Använd armarna också, tipsade Linda. Ja-jaa. Kliv upp på lådan först. Så du känner höjden, tyckte Ulrika. Ja-jaa. Hur svårt kan det vaa? Päronskallen klev upp på boxen. Det är ju inte Eiffeltornet precis, tyckte han. Och klev försiktigt ner igen. Fokuserade sen på the Jump. Ååå-hopp. Päronskallen kom faktiskt upp. Men. Ramlade sen genast ner igen. IG. Icke godkänd. Äsch! Jag stod säkert för långtifrån. Löpare brukar ju vara spänstiga, flinade Pontus B. Som joinat publiken. Och intresserat följde Päronskallens rymdhopp. Försök nummer två. Slutade precis lika illa. Voj arma dagar. Jag ger upp. Vågar inte bryta benen. Jag stod nog för långtifrån nu också, selittäde Päronskallen. Publiken höll inte med.
På gymmet träffade jag också pensionerade kyrkoherden Jan-Erik N. Som önskade mig lycka till i Barcelona. Och bad att jag skulle ta det lugnt. Njaa-eee. Det gör jag nog inte. Träffade också Jonas H. Som avslöjade att han skall börja träna för Lidingöloppet.
Hemma. Käkade lite. Fick kontakt med Tvåan. Som lovade komma hem över pääsiäinen. Det ser personalen på Marstranden Bed & Brekfast fram emot. Verry match.

Kanon: Kanonjärerna

Kalkon: The jump.

Saldo: 4,0 km

Totalt: 674,0 km

Zurich Marató Barcelona: 4 dagar