KASTADE IN HANDDUKEN

Lördag

Steg upp halv sju. Checkade allmäntillståndet. Aningen bättre än i går morse. Men långtifrån bra. Matchvikten sjutti-en-komma-fyra. Voj arma dagar! Det går åt fel håll. Täysin. Fortsätter jag så här så väger jag ett tonn den femtonde. Drack varm svartvinbärssaft. Käkade gröt. Packade träningsväskan. Hur tusan gör jag? Springa eller inte springa? 

Åkte med Markus S och Jonas W till tävlingsplatsen. Hostade typ hela vägen till Botniahallen. Shitt pommfritt. Tästä ei tuu mitään. Nu har jag väl smittat ner mina medpassagerare också. Jag ger mig. Även om det pärttar. Frågade Maku om han ville ha min startplats? Jodå, det ville han gärna. Meddelade arrangörerna om förändringen. Och slog mig ner i cafeterian. Flera bekanta ansikten. Bo L, Kari V, Torolf F, Ari L, Folke J, Niklas K Maria A, Juhani A, Nisse B med barnbarnet Isac B. Och Markus K, förstås. Ska du inte springa? Nope. Nope. Nope. Halv elva startade loppet. Betydligt fler löpare än i fjol. Säkert över hundra. Följde från läktarplats. Kollade varvtiderna på en stor vit duk. Själv hade jag tänkt springa två minuter per varv. Alltså 5 min/km. Ett tempo jag borde kunna hålla. Också i Barcelona. Bo och Markus låg klart under. Och båda fixade halvan rejält under en-och-en-halv-timme. Starkt! HOP-HAB:s ordförande dök upp. Fotograferade föreningens deltagare. Prick tolv dök också Ettan upp. Tillsammans med vita, ännu obesiktade. Som jag sen rattade hem till Jeppis. Päronskallen lyssnade på en kåmmpakt disk i bilen. Typ Boney M, Bruce R och CCR strömmade ur högtalaren. WTF? Jag som trodde att Ettan fortfarande lyssnade till Eminem och dylik skitmusik från tjugo-talet. Nåå-jaa. Hans musiköra har väl typ mognat. Naa-lejss.

Gjorde en blixtvisit till kämppän på Marstranden. Käkade en tallrik blodbröd. Inte speciellt gott. Rätt paha, faktiskt. Fortsatte till Tellus. Jaros sista match i Ligacupen. Mot SJK. Med en liten hejarklack. Typ ett trettiotal supporters. Kroppsvisisterade dem vid ingången. Matchen var händelserik. Många mål. Bortalaget drog till slut det längre strået. Vann med uddamålet, 3-4. Efter matchen. Samlade ihop sittdynorna och hjälpte till att rulla ut läktarna. Slog en drill på Tellushallens parkering. Ingen såg. Tog vita hem. Sliten. Trots att jag inte sprungit en endaste meter!
Tänker spendera resten av lördagskvällen i Kronblomställning. Känner mig febrig, men orkar inte kolla läget. Antagligen gjorde jag ett klokt beslut idag. Alltså att skippa tävlingen. Men lätt var det sannerligen inte. Päronskallen är så otroligt envis. Och tjurskallig. Rentav korkad. Men. För en gångs skull lyssnade han. På vännernas råd. Både IRL och på naamakirjan. Spring inte Ingo, spring för tusan inte! Tack ska ni ha! 

Kanon: Att förnuftet besegrade Päronskallen.

Kalkon: Matchvikten

Saldo: 0,0 km

Totalt: 601,0 km

Zurich Marató Barcelona: 14 dagar

I VALET OCH KVALET

Fredag

Nu har Päronskallen problem. Stora problem. I morse. Vaknade typ kuudelta. Kravlade sig upp ur sängen. Ställde sig vid diskhon. Hostade och hostade. Som besatt. Trodde tarmarna skulle följa med. Lyckades till slut värma upp lite svartvinbärssaft mellan attackerna. Som äntligen bedarrade en aning. Voj arma dagar! I morgon ska jag ju tävla. Anmälningsavgiften är betald. Vad gör jag nu? Nååjaa, det går över, intalade Päronskallen sig själv. Även om han visste att det var en lögn.

Tillbringade hela förmiddagen i Kronblomställning. Vaimo förmanade. Du tänker väl inte tävla i morgon? Du e ju sjuk! Jo-tack, tiedän. Men i morgon är jag frisk, kontrade Päronskallen. Och drog upp täcket upp-över näsan. Bara jag får vila ordentligt idag. Vaimo suckade. Och hastade vidare till jobbet. Medan Päronskallen fortsatte sin gubb-viilo.

Lite senare på dan. Tog Treken till stan. Käkade en hamburgare på After Eight. Skitgod! Hälsade sen på Henry M i hans kontor. Beundrade hans många diplom från Stockholm Marathon. En sån där "diplomvägg" vill jag också ha. Nångång. Henry gissade att jag nog kommer att springa i morgon. Så pöllo som tu e, som han uttryckte det. Efter besöket i Henrys hautaustoimisto fortsatte jag till Tempellunden. Tände två ljus på pappas grav. Hem sen.

Kollade på herrarnas stafett i Falun. Passade samtidigt på att testa kroppsvärmen, 37.6. Kunde varit värre. Efter stafetten tog jag fram kotiparturin. Fixade till tävlingsfrisyren. Typ sex millis stubb. Vaimo lär inte bli överhövan förtjust! Packade träningsväskan. Och pedade till Fitness. Inget spring i dag. I stället en halv timmes styrka och dito rörlighet. Träffade Kristian B. Berättade om mina förkylnings-problem. Ja vejt, hävdade Krisu. I kväll ska du tugga i dig två vitlöksklyftor. Det smakar skit. Men tyng i dig en näkkileipä efteråt. Och en banan. Och drick mjölk på. För att få bort smaken. Lukten kan du inte göra något åt. Thanx, jag lovar testa. Avslutade passet med bastubad. Kände mig riktigt pigg efteråt.

Hem. Via lähikauppan. Efter vitlök. Trevliga Mia Ö i kassan. Du vet väl att du inte får träna då du är sjuk, smålog hon. Jepp, men att tävla går väl bra, flinade Päronskallen. Mia bara suckade. Hemma. Käkade lasagne. Tog sen itu med vitlöken. Första klyftan. Första tuggan. Brände som eld i käften. Värre en eld! Hujedamej! Hur tusan ska jag få i mig en till? Andra klyftan. Tog hjälp av knäckebröd. En halv liter mjölk. Och en banan. Voj arma dagar. Har för mig att folk gillar vitlök. Inte alla. Men många. Undrar just hur de är funtade? 

I morgon stiger jag upp kuudelta. Käkar gröt. Och kollar allmäntillståndet. Markus S och Jonas W plockar upp mig kahdeksalta. Sen bär det av till Pohjalainen Hallimarathon i Botniahallen. Eller så inte. Vi får se. Just nu vet jag faktiskt inte? Har beslutsångest. Det står och väger. Jämt skägg. Typ fifti-sixti, som en före detta backhoppare lär ha uttryckt det. 

Kanon: Gubb-vilan på förmiddagen.

Kalkon: Allmäntillståndet

Saldo: 0,0 km

Totalt: 601,0 km

Zurich Marató Barcelona: 15 dagar 

PAHALLA PÄÄLLÄ

Torsdag

Pissmorgon. Näsan droppade. Hostade. Och hostade. Svettades. Trött och less. Kravlade mig upp kuudelta. Långtifrån utvilad. Arsenals torsk i går kväll hemma mot Monaco sved. Voj arma dagar! Vad gör jag nu? På lördag ska jag tävla i Botniahallen. Anmälningsavgiften är betald. Och jag vill absolut inte dra mig ur. Å andra sidan. Barcelona-resan får jag inte riskera. På inga villkor. Såheså. Piss och skit! Förlåt ordvalet! Men Päronskallen var riktigt less i morse.

Inte blev han gladare av att badrumsvågen visade en ny botten-notering, sjuttio-en-komma-två. Men sen tog han sig samman. Jag skiter i förkylningen. Dagens intervallpass skall genomföras. Tavalla tai toisella. Käkade. Packade träningsväskan. Och tog Treken till stans bästa gym. Norska 4x4-intervaller på agendan. Upplägget har jag hittat i en blogg som heter Hjärnfysik-en blogg om hjärnan och löpning. Surfa gärna dit. Den vimlar av intressanta artiklar. Jag lovar. Författaren Johan Renström skriver numera också i Runners World, typ alla löpares bibel.
Intervallpasset gick hyfsat. Garminen strulade. Visade att pulsen låg på tvåhundra-plus. Det gjorde den förstås inte. Lite jobbigare än vanligt. Men jag överlevde. Snöt mig om näsan. Och avslutade passet med en halv timmes rörlighet. Röjkte och fundeerade där jag låg och sprattlade på gymmets röda matta. När tusan har jag nytta av långa rumpmuskler? Inte på banan i alla fall. Inte i Barcelona. Eller har jag fel? Skitsamma. I mitt träningsprogram står det rörlighet. Då jobbar jag med den. Punktslut.
Host, snörvel, host. Hostade som besatt på hemvägen. Kranen droppade. Konstant. Men humöret hade ändå stigit åtskilliga grader. Päronskallen ville nu kompensera vaimo lite för den aningen spartanska (men goda) lunchen i går. Jag bjuder på wienershcnitzel i dag. På Duende. Ett mexikanskt (?) plejs vi tidigare inte testat. Vaimo lyste upp. Najs! Paret tog svarta till stan. Käkade tillsammans med grabbarna från Jaros ligalag. Jättegott. Jättemysigt. Hur najs som helst! Päronskallen glömde sin älskade NY-mössa på kroken. Men det hör liksom till. Naa-lejss.
Damernas stafett i Falun. Äntligen VM-medalj. Hyvä tytöt! Efter stafetten. Henry M ville ha med Päronskallen på en kvällslänk. Men sjuklingen var tvungen att tacka nej. Tyvärr. Ja e pipi. I stället hämtade han  svartvinbärssaft från lähikauppan. Smorde in päron-bringan med Vick. Bäddade ner sig mellan Tvåans lakan. Stoppade en blå Mynton mellan tändre. Tog kväldi. Typ seitsemältä. I morgon är jag frisk, intalade Päronskallen sig själv. Även om han tvivlade. Na-liiti.

Kanon: Hjärnfysik - en blogg om hjärnan och löpning

Kalkon: Förkylningen

Saldo: 12,0 km

Totalt: 601,0 km

Zurich Marató Barcelona: 16 dagar

KORVGÖRANS

Onsdag

I går kväll. Halsen blev tjockare och tjockare. Svettades som en gris. Och drack som en häst. Vaimo rekommenderade ingefära och honung. Uäääkk! Bäddade ner mig i tvåans. Försökte sova. Nope. Steg upp. Kollade på Champions League i stället. City versus Barca. Bortalaget dominerade. Propagandafotboll. Lionel Messi bäst på plan. Trots straffmissen. Såheså. Kröp på nytt i säng. Stört omöjligt att somna. Ei millään. Svettades och frös. Timme efter timme. Voj arma dagar! Tästä ei tuu mitään!

I morse. Vaknade kahdeksalta. Vet inte när jag slumrat in? Sjutti-komma-sex på vågen. Pulsen på fyrtio-åtta. Käkade gröt. Pressade ett par apelsiner. Kaffe och smörgare. Halsen fortfarande grötig. Måste nog skippa dagens tröskelpass? Shitt! Vilade lite i Tvåans. Hämtade morsan och åkte till Tempellunden. Hem sen. 

Mitt-på-dan. Vaimos "sport-lovs-resa-till-en-annan-stad-helst-så-långt-bort-som-möjligt-och-gärna-med-en-IKEA-kauppa-i-närheten". Versus. Päronskallens "lunch-vid-KorvGörans-på-gågato." En till synes ojämn kamp. Lutade starkt åt hemmaseger. Men. Päronskallen hittade en kompromiss. "Vi åker till en annan stad ..... där KorvGörans också finns." Vaimo funderade en stund. Hmmmm? Okej-då, bara jag får lite miljöombyte. Varvid Päronskallen backade ut svarta. Och tog med vaimo på en sport-lovs-resa norrut. Väl framme. Raka vägen till Torikadun KG. Vaimo käkade räkor. Medan Päronskallen stönade av lycka över sin Makupala med gurksallad. Vilket klokt beslut. Nu kan jag åka till jobbet en stund. Ring mig då du shoppat klart! Vaimo suckade. Men var nog rätt nöjd över att bli kvitt Päronskallen en stund. Innerst inne.
Sagt och gjort. Päronskallen åkte till skolan. Kanslijobbade i tre timmar. Fixade skolans verksamhetsberättelse. Hann få beröm av chefen. Och. Hann dessutom följa med längdskidorna på webben. Återvände sen  till staden i norr. Till en vaimo. Som verkade helt nöjd med sin eftermiddag. Najs!
Hemma. Packade träningsväskan. Tog Treken till Fitness. Skippade funderingarna på att fullfölja det normala träningsprogrammet. Bytte ut tröskelpasset mot ett kort distanspass i pratfart. Noterade att pulsen var ovanligt hög. Typ åtta slag högre än normalt. Förkylningen? Töjde ordentligt. Och bastade länge efteråt.  Bastubad lär annars vara kanon för hjärtat. Ju längre,  ju oftare, desto bättre.
I kväll tar Kanjonjärerna vercus AC Monaco i Champions League. Tror på en komfortabel hemmaseger. Men först ska matchen spelas. Såheså.

Kanon: Lunchen

Kalkon: Inget tröskelpass

Saldo: 5,0 km

Totalt: 589,0 km

Zurich Marató Barcelona: 17 dagar

TAKAISKU

Tisdag

I går kväll. Halsen började konstra. Voj raatis, raati. Förkylning på gång. Och jag som skall tävla på lördag. Letade fram Buranaburken. Slängde i mig en dubbeldos. Och bäddade ner mig. 

I morse. Vaknade kuudelta. Halsen konstrade fortfarande. Men inte värre än i går. Tackochlov. Sjutti-komma-två på vågen. Vilopulsen på femti-två. Käkade gröt och mera piller. Läste slutet på Läckbergs Lejontämjaren. Tog Treken till gröna butiken. Handlade åt morsan. Snackade en stund med Stefan F, en gammal studiekompis. Hämtade mera piller från drugstoren.
Fortsatte till Fitness. Intervaller på agendan. Den här veckan skall jag träna som normalt. Styrka på måndag, intervaller på tisdag och torsdag, tröskel på onsdag, styrka på fredag, långpass (halvmaraton) på lördag och distans på söndag. Nästa vecka drar jag ner kilometrarna till 70 % och under Barcelona-veckan skall jag ligga på 50 % av den normala dosen. Typ tretti-åtta kilometer. Precis som man ska. Tror jag?
Intervallerna funkade bra. Pulsen något högre än normalt. Antagligen förkylningens fel. Töjde en halv timme efteråt. Hamstringsmusklerna känns redan längre. Najs! Bastade. Och skyndade mig hem till dagens VM-sändning. Käkade och satte mig till rätta framför SVT:s vinterstudio. Då var det magens tur att börja konstra. WTF? Diarré? För mycket Burana? Vad är det frågan om? Testade en Imodium-tablett. Funkade. Och kunde följa Charlotta Kallas utskåpning av motståndet på tie fritt. Imponerande! Sen lyssnade jag på en timmes-lång podcast-intervju med triatleten Mark Allen, sexfaldig Ironman World Champion. Enligt honom gäller det att våga vila före ett långlopp. Låta kroppen reparera sig. Ladda batterierna. Luta sig tillbaks. Tänka typ. "The work is done, the money is in the bank." Sen är det bara att kvittera ut "slantarna" på the race-day. 

Tog en tupplur efter podcasten. Tack för tipset Stefan F! Efteråt kändes kistan någorlunda okej. Najs! Beslöt fira det med en milk-shejk. Pedade efter ingredienser till Lähikauppan. Svarvade ihop en sport-lovs-milk-shejk. Med mustikoita. Inte speciellt god. Men drickbar. Töjde rumpmusklerna framför dumburken. 

I morgon vill vaimo ut-och-sport-lovs-resa. Typ till en annan stad. Päronskallen tänker kontra. Lunch vid KorvGörans? Eller. En Atrilli-utflykt till villan i Vexala? Gissar att hon föredrar det senare. Annars. En sista hälsocheck. Just nu känns magen hyfsat bra. Men gröten i halsen är tillbaka. Voj arma dagar! Jag har inte tid med sjukdomar just nu. Såheså.

Kanon: Kunde genomföra dagens träningspass.

Kalkon: Halsen och kistan

Saldo:10,0 km

Totalt: 584,0 km

Zurich Marató Barcelona: 18 dagar

VITA KUGGADES - TAAS!

Måndag

I går kväll. Päronskallen och vaimo tassade in på stans bästa biograf seitsemältä. Först av alla. Hmmm? Kummallista? Päronskallen föreslog bakersta raden. Men vaimo ville sitta lite närmare. Okej-då. Betalade tjugofyra juuro för tickettarna. Satte sig bekvämt att vänta i en hörnsoffa. Kvart-över-sju. Hmmmm? Var är alla besökare? Tjugo-över. Bara Päronskallen och vaimo. Tjugo-fem över. Päronskallen anade oråd. Stegade fram till luckan på nytt. Hördu, vilken tid börjar den-där-filmen-alla-pratar-om? Blir det bara vi två i publiken? Nejdå, skrattade pop-corn-bruden. Klockan åtta börjar den. Voj arma dagar! Så typiskt. Päronskallen sjönk ner i hörnsoffan på nytt. Medan biopubliken strömmade till. Filmen då? Tja. Vaimo gillade. Päronskallen not. Vilket han inte lyckades dölja särskilt bra. Suckade högljutt. Kollade klockan. Bytte ställning. Försökte sova. Det händer ju absolut ingenting, viskade han. Ssssssch, du skämmer ju ut oss, förmanade den hulda. Aningen irriterat. 

I morse. Steg upp kahdeksalta. Sexti-nie-komma-två. Vilopulsen på femti-två. Käkade gröt, kaffe och smörgare. Tog sen vita, fortfarande obesiktigade, till stan. Först till Gustav S på AutoCenter. Som bytte två glödlampor. För två juuro. Thanx Gustav! Fantastisk service på den firman! Hämtade sen ett avgas-utsläpps-intyg. Fortsatte till Mäenpääs biltvätt. Vita blev som ny.
Päronskallen rattade sen vidare mot Autokatsastus på Depågatan. Nu måste det lyckas. Det måste lyckas. Betalade. Och satte sig att vänta. Tillsammans med fyra Marie-kex och en kaffe. Väntade en dryg timme. Voj huh-huh. Töögot värre. Typ som på bion igår. Äntligen VIP-603:s tur. Päronskallen bad en tyst bön. Svettades. Men försökte se kool ut ändå. Hoppas bildoktorn är på bra humör! Det borde han ju vara. Så där direkt efter lunchen. Kanske? Jo, det var han. Väldigt artig dessutom. Kolla här. Päronskallen böjde sig ner. Försökte verka insatt. Här vid vänster framhjul. Nedre länkarmens lagring glappar. Den måste bytas. Du har en månad på dig. Voj arma dagar. Voj raatis, raati. Andra gången kuggad. Vita kommer att ruinera mig. Täysin, suckade Päronskallen. Jag hatar bilar. Njaaa-eee. Inte hatar, men vi matchar naa-lejss inte. Jag borde nog göra som Anastasia Steele. Avsluta förbindelsen. Med ett "Goodbye Mr White!" Tänkte Päronskallen bistert.
Hem sen. Ettan tog vita till Vasa. Lika bra det. Vaimo i jobb. Tog Treken till Tempellunden. Tände två ljus på Pappas grav. Fortsatte till stans bästa gym. Ingen löpning i dag. I år har jag haft löpfria måndagar och fredagar. I stället jobbat med magen och rörligheten. Idag blev det därför en halv timme av vardera. Nelia E tipsade mig om en bra övning för mina super-korta rumpmuskler. Ställ dig på stepbrädet. Böj benen. Och greppa brädan underifrån. Räta sen på benen. Typ så här. Lätt som en plätt för henne. Helt omöjligt för mig. Men kände att övningen verkligen gjorde skillnad. Spasiba Nelia! Avslutade passet som vanligt på bastulaven.
Hemma igen. Fixade käk. Typ tonfisk, ägg och grynost. Tänkte fortsätta kvällen med att kolla på "Så ska det låta" via SVT-play. Nehepp. Det lyckades inte heller. Förstås. Tog i stället Camilla L under armen och sökte mig till Treans säng. 

Saldo: 0,0 km

Totalt: 574,0 km

Kanon: Nelias

Kalkon: Kuggad, taas.

Zurich Marató Barcelona: 19 dagar

BLACK-OUTEN

Söndag

Steg upp yhdeksältä. Utvilad till max. Najs! Sexti-åtta-komma-åtta kilo Päronskalle på badrumsvågen. Skippade morgongröten. Nöjde mig med kahvia och smörgare. Betalade in anmälningsavgiften till Pohjalainen Hallimaraton, puoliskan. Fixade lasagne åt vaimo och hotellets enda gäst, Ettan. 

Ett återhämtande distanspass på söndags-agendan. Icebugs på föötre. Träningsväskan till garaget. Ångrade genast skolvalet. Taas väärä valinta! Borde ju valt dubbfritt idag. Shitt! Kutade först till Tempellunden. Syrran hade lämnat ett fång röda rosor på pappas grav. Vackert! Skruvade sen upp tempot. Typ fem-tjugo per minut. Ganska jobbigt. Fattade inte riktigt varför Päronskallen envisades med att springa så hårt? I dag skulle jag ju bara köra återhämtande. Nåå-jaa. Om tre veckor skall jag springa typ tjugo sekunder fortare per kilometer. Och fyra gånger så långt. Lika bra att börja vänja sig. Fick ihop en mil. Hämtade träningsväskan och Treken från garaget. Pedade till Fitness. Töjde en halv timme. Bastade nästan lika länge efteråt. 

Hemma. Hungrig som en varg. Käkade två mega-portioner lasagne. Bänkade mig framför VM i Falun. Sprintstafetterna. Kul. Gillar att kolla längdåkning. Inte så spännande idag. Norrmännen och norskorna alltför överlägsna. Finländarna långt efter. Taas. Fortsatte eftermiddagen med Premier League, Everton versus Leicester. Och senare Saints versus Pool.

Sen fick Päronskallen en black-out. Ska vi gå på bio i kväll, föreslog han. För en minst sagt häpen vaimo. Ja, du har ju länge velat se den-där-filmen-du-vet-som-alla-pratar-om. Eller? Jodå. Den hulda var genast med på noterna. Vilken tid? Päronskallen kollade biografens hemsida. Noterade att filmen startade först halv åtta. Att den var två-noll-sex lång. Och. Att han skulle missa Så-ska-det-låta. Favoritprogrammet. Voj, arma dagar! Varför tänker jag inte efter - typ före? Sen slog det honom också. Tänk om någon känner igen mig? Typ någon förälder. Någon före detta elev. Vad tusan säger jag då? Att jag är med som moraliskt stöd? Typ. Nåå-jaa. Jag överlever nog. Tavalla tai toisella. Kan ju ta en tupplur. Typ längst bak i salongen!
Prick sju rattade Päronskallen vaimos svarta till stans bästa biograf. I baksätet hade hade smugglat in en skämskudde, modell större.

Kanon: Matchvikten

Kalkon: Skovalet

Saldo: 10,0 km

Totalt: 574,0 km

Zurich Marató Barcelona: 20 dagar

SISTA LÅNGPASSET

Lördag

Första sportlovsdagen. Långpass på agendan. Väcktes av Nokian. Prick kolmelta. Vaimo vaknade också. Undrade vad Päronskallen sysslade med. Egentligen. Seriöst? Mitt i natten? Gröt-tajm. Jag ska ju springa långt idag, selittäde Päronskallen. Aningen krystat. Den hulda drog en djup suck. Fortsatte sova. Medan Päronskallen slevade i sig en rejäl kaura-puuro-lautanen. Kröp sen tillbaks ner i sänghalmen. Ny väckning halv sex. Tassade upp. Sexti-nie-komma-fyra. Precis som igår. Nykyään väger jag mig faktiskt koka ikonen aamu. Kollade temperaturen. Typ en halv grad på plus. Velade en stund. Dubbar eller dubbfritt? Hmmm? Satsade på det senare. Kinvara fem på fötterna. Kändes sköna. Ut på banan kuudelta. Lämnade träningsväskan i garaget. Off längs Larsmovägen Maxi. Ångrade genast skovalet. Shitt! Massor av isfläckar. Typ fem-fyrtio-tempo det första varvet. Kurvade in till garaget. Stjälpte i mig en halv liter Hart-Sport. Aaaaagh! Fortsatte till Galgbacken. Kom lagom till halv åtta. Träffade Henry M. Precis som planerat. Larsmovägen Maxi, toinen kierros. Pratfart. Typ sex-minuters. Följde sen Henry hem till hans kämppä. Tillbaks till auto-talli. Tjugo-åtta kilometer kasassa. Mera Hart-Sport. Tog Treken till Fitness. Ställde mig på mattan. Kutade en åtta i fem-minuters fart. Ganska jobbigt. Avslutade med lite rörlighet. Bastade. Och pedade hem. Sista långpasset i hamn. Tja. Sista och sista. Jag har ju också planerat att delta i Pohjalainen Hallimaraton nästa lördag. Testa formen på halva sträckan.
Hemma. På med kompressionsstrumporna. Kaffe och smörgare. Slängde upp benen på soffan. Fixade käk. Atrilli och pääro-gröjtin. Magiskt gott! Precis hela eftermiddagen framför dumburken. Skid-VM från Falun först. Damernas och herrarnas skiatlon. Spännande värre. Speciellt brudarnas lopp. Therese Johaug. Vilket energiknippe! Såg på Text-tv att Jaro torskat mot Vepsu i ligacupen. Shitt! Fortsatte med Premier League. Lokalderby i London. Crystal P versus Kanonjärerna. Skönt med bortaseger! Även om den satt hårt åt.

Tänker avsluta lördagskvällen hos morsans. Syrran med make på besök. Kaffe och mello lär det bli.  Om jag inte somnar förstås. Det har varit en lång dag. Naa-lejss.

PS
Noterade att min nya blogg redan funnit en ansenlig skara läsare. Nästan åttahundra besökare på premiärdagen! Najs! Hoppas att Jan-Håkan och René i Amirika också hittat den! Dessutom har jag fått många uppmuntrande kommentarer på ansiktsboken. Tusen tack! Det värmer. 

Kanon: Therese Johaug

Kalkon: VPS-Jaro, 2-1

Saldo: 36,0 km

Totalt: 564,0 km

Zurich Marató Barcelona: 21 dagar

TILLBAKA PÅ BANAN

Mina utmaningar från tjugo-tretton och fjorton är historia. Minns att skallen var helt tom i december. Bensinen slut. Lade bloggandet åt sidan. Ett beslut jag inte ångrat. Men efter åtta veckors paus är skrivklådan back. Och. Jag är på banan igen. Om än tillfälligt. Anledningen är att jag om drygt tre veckor skall springa Barcelona Marathon. Vaimo och jag åker två dagar före. Den trettonde mars. Päronskallen ska med. Förstås. Han har förstås stuckit ut hakan. Taas. Lovat springa under tre-och-en-halv timme. Förbättra sitt PB med typ fem minuter. He ska gaa, påstår han. Tavalla tai toisella. Dessutom. Skrutit för alla som orkat lyssna. Voj huh-huh! 

Nååjaa. Skitsamma. Helt otänkbart är det inte. Utmaningen är nog realistisk. Jag har tränat bra. Sprungit mindre. Men. Mera mycket mera kvalité. Intervaller. Tröskelpass. Långpass. Rörlighet. Styrka. Vilat. Den femtonde mars avgörs allt. På gatorna i Barcelona. Då vet vi. 

Fredag

Aamulla. Ensam i dubbelsängen. Vaimo i nattjobb. Sovmorgon. Nokian på sex. Najs! Invägning. Sexti-nie-komma-fyra. Godkänt. Blodtrycket. Stabilt. Vilopulsen. Femti-sju. För hög! Brukar pendla mellan fyrtio-fem och femti-fem. Hmmmm? Kaurapuuro med Chia. Tre pressade apelsiner. En tesked Chlorella. Ögnade igenom ÖT. Tog sen vaimos svarta till jobbet. Sportlovs-feeling i lärarrummet. Medarbetarsamtal. Finska i femman. Allativ och illativ. Svårt. Eleverna suckade. Efter jobbet. Off till stans bästa gym. Björgen-intervaller på Fitness-löpmattan. Fyra minuter i tre-fyrtio-fem-fart. Sexton kilometer i timmen. Pulsen kring 160. Betydligt högre än normalt. WTF? Är jag sjuk? Fattade nada. Svetten sprutade. Stön och stånk. Tre minuters vila. Fem-minuters fart. Upprepade proceduren tre gånger. Joggade ner. Sneglade på jättekillen till höger. Fredrik S. Typ världens starkaste. Bollade med tvåhundra kilo skrot. Dödstyst i gymmet. Alla tittade. Alla beundrade. Vilken kille! Avslutade passet i bastun. Och rattade tillbaks till Larsmo. Till Sune E, min hovmassör. Den bästa. Som resolut tryckte ner sågabocken på britsen. Hmmm? Du har slarvat med töjandet! Taas. Sågabocken nickade. Skamset. Jepp. Men tå he e alldilis fö töögot. Ja, ja, suckade Sune. Hu gaar e me springasi tå? Tja, känner mig i form. Har kutat långpass sen november. Plus en massa, trösklar, intervaller styrka. Och ..... rörlighet. Na-liiti i alla fall, stönade träbocken fram. Medan Sune körde in båda tummarna i ischiasnerven. Oaaaaaj! Fortsatte hem. Via gröna butiken. Sjutti-cents mjölk. Och rostade cashewnötter. En ny favo-produkt. Till fredagsmyset.
Hemma. Slängde mig på treans säng. Tillsammans med Camilla L:s nyaste. Somnade förstås. Väcktes  seitsemältä av vaimo. Som fixat käk. Typ lehtipihvi å fransk päärona. Glass till jälkiruoka. Kanon! Sjönk ner i TV-soffan. Fredagsmys. Hauskat kotivideot. Varvat med Vardagspuls i TV4. Inväntade finalen i Vart-är-vi-på-väg. Elisabet H och Jesper R versus Filip H och Fredrik W. Vilken match det blir!
I morgon är det långpass på agendan. Typ tretti-sex. Typ sista långköraren före Barcelona. Tillsammans med Henry M. Dubbat eller odubbat? Jag vet faktiskt inte. 

Kanon: Fredrik S

Kalkon: Pulsen

Saldo: 10,0 km

Totalt: 528,0 km

Zurich Marató Barcelona: 22 dagar