FIXADE UTMANINGEN

Domingo

I går kväll. Pastaladdade med cannelonis och jättelöä. Vaimo käkade paella. På ett jätte-snofsigt ställe. Kostade därefter. Men vaimo betalade så gärna. Päronskallen behövde salt till morgongröten. Försökte smuggla ner saltet i jackfickan. Det mesta hamnade på golvet. Vaimo blängde. Måste du alltid skämma ut oss. Ser du inte att den fina damen glor på dig. Ja, ja, men hon känner ju inte mig. Kröp i säng kymmeneltä. Mätt och dunderladdad. Ställde Nokian på fyra-femti. I morgon skall jag göra mitt livs lopp, tänkte Päronskallen. Och kröp in under John B:s paraply. 

Sov gott. Vaknade kolmelta och neljältä. Men bara som hastigast. Smörjde benen med hästsalva. Och lite vaselin i grenen. Tassade ner till receptionen prick fem. Efter min pick-nick-korg. WTF, gnällde Päronskallen. Var är den djupa tallriken jag beställde. Och mjölken. Till gröten? Den stackars portieren ryckte på axlarna. Fattade typ nada. Voj arma dagar.  Hur skall jag kunna persa med två smörgare, päron och tre Immodium i magen. Nååjaa, kanske jag hittar något vid starten. Det gjorde han förstås inte. 

Loppet. Det finns nog inget som slår stämningen inför ett långlopp. Möjligtvis målgången? Drygt nittontusen förväntansfulla. Glada. Och taggade deltagare. Som bara vill prestera. Solen på väg upp. Värmde redan. Queen och Rolling Stones ur högtalarna. Inte speciellt nervös. Käkade min första gelpåse strax före starten. Strax efter halv nie passerade jag startlinjen. Nu gäller det Ingo! Trångt de första kilometrarna. Kunde inte hålla mitt planerade öppningstempo, typ 4:58. Men redan den tredje gick under fem minuter. Passerade Camp Nou. Och Sagrada Familia. Plus en massa häftiga byggnader jag visste nada om. Kilometertiderna låg konstant under fem minuter. Tionde kilometern var jag nere i 4:21. Min bästa. Vid tretton kom jag ikapp 3:30-farthållarna. Hmmm? Ska jag slå följe? Njaaeee. Bäst att kuta förbi dem. Och skaffa ett rejält försprång. Jag brukar ju alltid möta väggen efter tretti. Solen värmde allt mer. Drillade ett par gånger. Utan att stanna. Och hoppades att ingen märkte! Halvvägs. Kollade snittfarten för första gången. Fyra-fyrtio-åtta. Kanon! Vid tjugo-sex började benen tröttna. Trots att jag käkat en gelpåse varje halvtimme. Tack för tipset Björn K! Lyckades hålla tempot. Någotsånär. Passerade tretti. Allvaret började. Sista gelpåsen efter tretti-sex. Fortfarande med i matchen. Det här kan gå. Hejade på vaimo vid tretti-nie. Hon bad mig stanna. För ett foto. Tyvärr. Hinner inte. Jag hade ju fyra farthållare som jagade mig. Sista två. Lätt uppför. Då var jag trött. Fruktansvärt trött. Sista kilometern på 5:29. Min sämsta. Hade kramp i höger vad. Kollade klockan. Jag fixar det ändå. Jess, jess, jess. Lunkade sista tvåhundringen in mot målskynket. Som jag passerade på 3:28:09. Vilken skön känsla! Av lättnad. Och lite stolthet. Jag gjorde det. Jag fixade min utmaning. Och persade med drygt sex minuter (3:34:24). Slängde mig ner i solen. Där låg jag länge. Njöt. Fick min medalj. Hämtade mina kläder. Ringde vaimo. Och morsan. Tog bussen tillbaks till hotellet. Mission compleeted.

Efter loppet. Fick en puss av vaimo. Berättade om loppet. Sen käkade vi hampurilaisia på en uteservering. Mmmmm. Resten av dagen åkte vi buss. Såg typ halva Barcelona. För två-och-femton. Det var Päronskallens idé. Förstås. I kväll skall vi bara slappa. Vaimo och jag. Men i morgon blir det shopping. För hela slanten. Det har den hulda bestämt. Och då blir det så. Såheså.

PS
Utmaningen är avklarad. Men i morgon fortsätter jag nog att berätta om vår resa. Och lite mer om loppet. Kalsongerna och kortbyxorna är i alla fall nytvättade. Hänger på tork i duschen. Till vaimos förtret.

Kanon: Att jag fixade utmaningen. Förstås. 

Kalkon: Ingen morgongröt.

Saldo: 42,2 km

Totalt: 725,2 km