fredag 27 februari 2015

I VALET OCH KVALET

Fredag
Nu har Päronskallen problem. Stora problem. I morse. Vaknade typ kuudelta. Kravlade sig upp ur sängen. Ställde sig vid diskhon. Hostade och hostade. Som besatt. Trodde tarmarna skulle följa med. Lyckades till slut värma upp lite svartvinbärssaft mellan attackerna. Som äntligen bedarrade en aning. Voj arma dagar! I morgon ska jag ju tävla. Anmälningsavgiften är betald. Vad gör jag nu? Nååjaa, det går över, intalade Päronskallen sig själv. Även om han visste att det var en lögn.
Tillbringade hela förmiddagen i Kronblomställning. Vaimo förmanade. Du tänker väl inte tävla i morgon? Du e ju sjuk! Jo-tack, tiedän. Men i morgon är jag frisk, kontrade Päronskallen. Och drog upp täcket upp-över näsan. Bara jag får vila ordentligt idag. Vaimo suckade. Och hastade vidare till jobbet. Medan Päronskallen fortsatte sin gubb-viilo.
Lite senare på dan. Tog Treken till stan. Käkade en hamburgare på After Eight. Skitgod! Hälsade sen på Henry M i hans kontor. Beundrade hans många diplom från Stockholm Marathon. En sån där "diplomvägg" vill jag också ha. Nångång. Henry gissade att jag nog kommer att springa i morgon. Så pöllo som tu e, som han uttryckte det. Efter besöket i Henrys hautaustoimisto fortsatte jag till Tempellunden. Tände två ljus på pappas grav. Hem sen.
Kollade på herrarnas stafett i Falun. Passade samtidigt på att testa kroppsvärmen, 37.6. Kunde varit värre. Efter stafetten tog jag fram kotiparturin. Fixade till tävlingsfrisyren. Typ sex millis stubb. Vaimo lär inte bli överhövan förtjust! Packade träningsväskan. Och pedade till Fitness. Inget spring i dag. I stället en halv timmes styrka och dito rörlighet. Träffade Kristian B. Berättade om mina förkylnings-problem. Ja vejt, hävdade Krisu. I kväll ska du tugga i dig två vitlöksklyftor. Det smakar skit. Men tyng i dig en näkkileipä efteråt. Och en banan. Och drick mjölk på. För att få bort smaken. Lukten kan du inte göra något åt. Thanx, jag lovar testa. Avslutade passet med bastubad. Kände mig riktigt pigg efteråt.
Hem. Via lähikauppan. Efter vitlök. Trevliga Mia Ö i kassan. Du vet väl att du inte får träna då du är sjuk, smålog hon. Jepp, men att tävla går väl bra, flinade Päronskallen. Mia bara suckade. Hemma. Käkade lasagne. Tog sen itu med vitlöken. Första klyftan. Första tuggan. Brände som eld i käften. Värre en eld! Hujedamej! Hur tusan ska jag få i mig en till? Andra klyftan. Tog hjälp av knäckebröd. En halv liter mjölk. Och en banan. Voj arma dagar. Har för mig att folk gillar vitlök. Inte alla. Men många. Undrar just hur de är funtade? 
I morgon stiger jag upp kuudelta. Käkar gröt. Och kollar allmäntillståndet. Markus S och Jonas W plockar upp mig kahdeksalta. Sen bär det av till Pohjalainen Hallimarathon i Botniahallen. Eller så inte. Vi får se. Just nu vet jag faktiskt inte? Har beslutsångest. Det står och väger. Jämt skägg. Typ fifti-sixti, som en före detta backhoppare lär ha uttryckt det. 

Kanon: Gubb-vilan på förmiddagen.

Kalkon: Allmäntillståndet

Saldo: 0,0 km

Totalt: 601,0 km

Zurich Marató Barcelona: 15 dagar 

2 kommentarer:

  1. Jag röstar för att du stannar hem och vilar Ingo, sku behöva långlenkkisällskap på i Jstad på söndag och det lyckas ju inte om du ligger i krupp, röda hund och lunginflammation. Så, vila imorgon så och långlenkki i triathletsällskap på söndag!
    Men, stort lycka till ifall du ändå väljer att ta dig an utmaningen!
    Frida E (http://fridaenlund.ratata.fi/blogg/)

    SvaraRadera
  2. Tack Frida. Har röjkt och fundeerat hela natten. Halsen känns lite bättre idag, men det lutar nog ändå åt att jag sitter i publiken. Vill inte riskera deltagandet i Barcelona.

    SvaraRadera