I går kväll. Halsen började konstra. Voj raatis, raati. Förkylning på gång. Och jag som skall tävla på lördag. Letade fram Buranaburken. Slängde i mig en dubbeldos. Och bäddade ner mig.
I morse. Vaknade kuudelta. Halsen konstrade fortfarande. Men inte värre än i går. Tackochlov. Sjutti-komma-två på vågen. Vilopulsen på femti-två. Käkade gröt och mera piller. Läste slutet på Läckbergs Lejontämjaren. Tog Treken till gröna butiken. Handlade åt morsan. Snackade en stund med Stefan F, en gammal studiekompis. Hämtade mera piller från drugstoren.
Fortsatte till Fitness. Intervaller på agendan. Den här veckan skall jag träna som normalt. Styrka på måndag, intervaller på tisdag och torsdag, tröskel på onsdag, styrka på fredag, långpass (halvmaraton) på lördag och distans på söndag. Nästa vecka drar jag ner kilometrarna till 70 % och under Barcelona-veckan skall jag ligga på 50 % av den normala dosen. Typ tretti-åtta kilometer. Precis som man ska. Tror jag?
Intervallerna funkade bra. Pulsen något högre än normalt. Antagligen förkylningens fel. Töjde en halv timme efteråt. Hamstringsmusklerna känns redan längre. Najs! Bastade. Och skyndade mig hem till dagens VM-sändning. Käkade och satte mig till rätta framför SVT:s vinterstudio. Då var det magens tur att börja konstra. WTF? Diarré? För mycket Burana? Vad är det frågan om? Testade en Imodium-tablett. Funkade. Och kunde följa Charlotta Kallas utskåpning av motståndet på tie fritt. Imponerande! Sen lyssnade jag på en timmes-lång podcast-intervju med triatleten Mark Allen, sexfaldig Ironman World Champion. Enligt honom gäller det att våga vila före ett långlopp. Låta kroppen reparera sig. Ladda batterierna. Luta sig tillbaks. Tänka typ. "The work is done, the money is in the bank." Sen är det bara att kvittera ut "slantarna" på the race-day.
Fortsatte till Fitness. Intervaller på agendan. Den här veckan skall jag träna som normalt. Styrka på måndag, intervaller på tisdag och torsdag, tröskel på onsdag, styrka på fredag, långpass (halvmaraton) på lördag och distans på söndag. Nästa vecka drar jag ner kilometrarna till 70 % och under Barcelona-veckan skall jag ligga på 50 % av den normala dosen. Typ tretti-åtta kilometer. Precis som man ska. Tror jag?
Intervallerna funkade bra. Pulsen något högre än normalt. Antagligen förkylningens fel. Töjde en halv timme efteråt. Hamstringsmusklerna känns redan längre. Najs! Bastade. Och skyndade mig hem till dagens VM-sändning. Käkade och satte mig till rätta framför SVT:s vinterstudio. Då var det magens tur att börja konstra. WTF? Diarré? För mycket Burana? Vad är det frågan om? Testade en Imodium-tablett. Funkade. Och kunde följa Charlotta Kallas utskåpning av motståndet på tie fritt. Imponerande! Sen lyssnade jag på en timmes-lång podcast-intervju med triatleten Mark Allen, sexfaldig Ironman World Champion. Enligt honom gäller det att våga vila före ett långlopp. Låta kroppen reparera sig. Ladda batterierna. Luta sig tillbaks. Tänka typ. "The work is done, the money is in the bank." Sen är det bara att kvittera ut "slantarna" på the race-day.
Tog en tupplur efter podcasten. Tack för tipset Stefan F! Efteråt kändes kistan någorlunda okej. Najs! Beslöt fira det med en milk-shejk. Pedade efter ingredienser till Lähikauppan. Svarvade ihop en sport-lovs-milk-shejk. Med mustikoita. Inte speciellt god. Men drickbar. Töjde rumpmusklerna framför dumburken.
I morgon vill vaimo ut-och-sport-lovs-resa. Typ till en annan stad. Päronskallen tänker kontra. Lunch vid KorvGörans? Eller. En Atrilli-utflykt till villan i Vexala? Gissar att hon föredrar det senare. Annars. En sista hälsocheck. Just nu känns magen hyfsat bra. Men gröten i halsen är tillbaka. Voj arma dagar! Jag har inte tid med sjukdomar just nu. Såheså.
Kanon: Kunde genomföra dagens träningspass.
Kalkon: Halsen och kistan
Saldo:10,0 km
Totalt: 584,0 km
Zurich Marató Barcelona: 18 dagar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar